Odrägligt är det att få genomlida lektionen som jag befinner mig på just nu. Detta endast för att jag känner hur energin sakta men säkert lämnar min k r o p p. Mina ö g o n l o c k kämpar ihärdigt för att inte slutas, mina ö r o n har slagit igen för längesedan och jag är inte längre kapabel till att ta in den information som finns runtomkring.
Tappert var försöket (som faktiskt gav lite resultat) att kliva upp i morse då larmet gick si sådär klockan 06:15. Blev dock att dra mig och ligga kvar bland de ännu varma och sköna täckena som o m s l ö t mig. Var inte på humör att kliva upp utan försökte dra ut tiden så mycket som möjligt. Det blev 15 minuter sen var det bara att ta tag i mig själv för att sedan s l ä p a mina
f ö t t e r längs det kalla golvet mot badrummet, skölja ansiktet lite lätt och börja med att förbereda frukosten. Drog ut på tiden ännu mer då k r o p p e n fortfarande inte hängde med i svängarna för att sedan stressa de kvarvarande 2 minuter innan färden mot en oändlig dag skulle börja. Det var fortfarande mörkt ute...
H ä n g i g t är faktumet att jag tragiskt nog har ett v i r u s i kroppen som vägrar försvinna. Eländigt känns det när halsen konstant sväller upp, inte de minsta trevligt kan jag tala om. Då det inte finns så mycket jag kan göra åt det problemet utan endast att härda och hoppas att detta elände drar sig tillbaka så.....ja vad gör man då?
slänger in en bild på en färgglad kameleont för att bidra med något muntert!
