Välkommen till vuxenlivet...

Jag kan nu konstatera att ett liv med rutiner var då fan ingenting för mig. Visserligen så kommer det enstaka dagar då jag faktiskt kan sakna skolan, don't get me wrong. Jag syftar absolut inte dem där långa lektionerna med ekvationer som ändå inte har någon betydelse i mitt vardagsliv, utan nu syftar jag på atmosfären. Folket. Rörelse. Allt det där som skolan medförde på rasterna. Ja...det är väl de jag försöker säga, jag saknar skolrasterna, människor som man knappt kände men såg varje dag. Rutiner. Nu kanske de verkar som att jag säger emot mig själv lite men så är det inte.

Efter att ha gått i skolan i ca 13 år, varit tvungen att kliva upp, försöka tvinga i mig frukost (de få morgnar då jag faktiskt åt) för att sedan springa efter skolbussen och sedan dyka upp 5 minuter sent några enstaka gånger så känner jag...FY FAN VAD SKÖNT DET ÄR ATT SLIPPA DET DÄR!!! Men å andra sidan så blir det väldigt långtråkigt att bara sitta hemma om dagarna och vänta på bättre äventyr... kanske är dags att man flyr staden?  Vem vet. För stunden är jag fast i mina nya rutiner... att inte ha några rutiner alls